Illiteracy will prevail

en tjugonånting kille som fejkar sin väg genom bokbranschen. jobbar för närvarande som bokbhandelsbiträde i en större svensk stad.

måndag, oktober 31, 2005

händer inget särskilt idag.
hade sett fram emot min lediga dag på torsdag,
men tji fick jag. veckan är spärrad & vi har stängt på lördag.

står i kassan igen, det är lite folk i butiken.
(naturligtvis blev det en anstormning strax efter att
jag skrev det där). anyway. det ger mig lite tid att
skriva i bloggen, syftet med hela den här grejen är ändå
att skriva under arbetstid.

läste ut "konsten att förlora" (mats hård) i går.
helt ok, köpte ett fotbollsspel av bara farten.
fast jag vet inte, det där med bloggromaner står mig upp i halsen.

olle svalander ser förresten ut som gunde svans oäkta bror.
(det är förövrigt inte synd om per elofsson.
det är synd om lasse anrell).

det här är inte litteratur.
det är en blogg.

söndag, oktober 30, 2005

noteringar från förläggarträffen.

camilla läckberg smet iväg på bio med magnus utvik.
forum vann pris för bästa presentation med motiveringen:
"camilla läckberg var läcker". herregud.

maten var överraskande god i år.

henry bronette höll en massövning i hur man log.
det hela var väldigt obehagligt. alla skrattade och log nervöst.

alltså, från kl 8:30 till 18:00. en söndag.
undrar hur många som skulle dyka upp om det inte
vore för dom där bokpåsarna som delas ut?

dorotea bromberg pratade högljutt om finkultur och försäljningssiffror.
förlaget firade 30 år av kvalitet. jag vred mig lite i stolen och mådde dåligt.

bonniers presenterade anna gavaldas "tillsammans är man mindre ensam",
med orden: "det handlar om en kock och om en som är sur. han som är sur
är det för att han satt sin mamma på ett äldreboende. men sen flyttar hon in
hos dom och allt blir bra. oh, sen finns det en deprimerad tjej på våningen ovanför
som också flyttar in hos dom, hon är kär i den ena karaktären.
så då blir dom fyra stycken i en lägenhet, med all den värme, kärlek och
förvecklingar som det innebär".

hahaha, det är ju för fan inte ett rätt. någonstans.
förutom att dom är fyra stycken i en lägenhet.
bonnierskillen kunde sin matte i alla fall.

av dom cirka tvåhundra bokhandelsmedabetare som var där,
så såg jag inte en enda av utländsk härkomst.
den sista förlagspresentationen hölls av w&w.
johannes anyuru läste poesi och rev ner en orkanlik applåd.
-det är ju så fint med en förortskille som skriver dikter och inte slåss
och våldtar och gör jävulskap. han behövs verkligen, för att visa på
att invandrare också kan lyckas.

jag vred mig lite i stolen och mådde dåligt.

lördag, oktober 29, 2005

står i kassan idag, det suger.
vilket iofs inte var oväntat.

alla dessa stapplande pensionärer,
med sina ryckiga rörelser.
halvt hysteriska veckoslutspappor som är ute
med sina barn och handlar alfonsböcker, samt horder
av småtjejer som köper diddlegrejer för veckopengen.

vad är dealen med diddle egentligen?

det finns ju inte ens en tv-serie bakom konceptet,
konstig och ful är han också, den tyske herr diddle.

wahlströms nya design på kittyböckerna är förövrigt fruktansvärd.
hur fan tänkte dom?

* * * * * * * * * * * * * *
9 rätt på stryktipset
* * * * * * * * * * * * * *

hyrde en film ikväll, på skräckavdelningen fanns det en nyutkommen
film som hette "the librarian". det var lite roligt.
vi hyrde en annan film istället.

fredag, oktober 28, 2005

jag fick inte det där jobbet på kedjekontoret.
antar att det var lika bra, egentligen ville jag bara åt dom där extra pengarna.
att äntligen få ett 9 -5 jobb hade inte heller varit fel, förstår ni vad jag hatar att
aldrig vara hemma förrän 7 på kvällen? sen dessa förbannade lördagar också.
innan jag började jobba som bokhandelsbiträde så var jag alltid ute på fedagskvällen.
nu går jag bara ut på lördagarna, nästan alltid till en svartklubb, när jag stapplar
hem därifrån brukar jag alltid ångra att jag överhuvudtaget gick ut.

anyway, det där jobbet.
nästa steg i rekryteringsprocessen var tydligen ett psykologiskt test.
herregud, vilka tror dom att dom är?

jag ska jobba på söndag också, det är den årliga förlagsträffen.
den hålls alltid på ett sunkigt hotell mitt i staden, där det bjuds på snittar, varm mat
och kaffe. aldrig rödvin.

för nåt år sedan, när coetzee vann nobelpriset, så sprang dorotea bromberg
omkring som en yr höna och skrek "jag flyger, jag flyger". i fem minuter.
det kan ha varit dom längsta minuterna i mitt liv.

förstår ni hur glad jag blev när det tillkännagavs att harold pinter fick årets nobelpris?
svensk bokhandel skrev att festen var inställd. vilken jävla fest?
ingen är lyckligare än mig. inte en bok finns på svenska. vem fan bryr sig.
tydligen ska nåt litet förlag iaf trycka upp ett tjugotal av hans dramer på svenska, lycka till.

förresten, när nobelpriset tillkännagavs så hade jag ställt ut en radio i butiken.
jag var den enda som brydde mig. jag försökte förklara att nobelpriset skulle tillkännages
& att eventuella kundförfrågningar gott kunde vänta 5 minuter.

2 kunder blev så förbannade att dom gick, när dom inte fick nån service.
en annan satt i telefonkö och skulle (visade det sig) fråga om heikki vesas astrologibok.

äntligen!